Vilka krav får ställas på leverantörers ekonomiska ställning?

Kort svar: krav får ställas – men de måste tåla en proportionalitetsprövning

Ja. En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörens ekonomiska och finansiella ställning. Kvalificeringskrav är dock frivilliga – Upphandlingsmyndigheten konstaterar att det inte finns något krav på att en upphandlande myndighet måste ställa sådana krav på leverantören.

Ekonomisk ställning prövas vid kvalificeringen – inte vid uteslutning

Enligt Upphandlingsmyndigheten består prövningen av leverantören av två moment. Uteslutning handlar om omständigheter som allvarliga brott eller missförhållanden och vilar på obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunder. Kvalificering bedömer om leverantören är lämplig att klara av och genomföra ett kontrakt.

Vid kvalificeringen prövas tre områden: behörighet att utöva yrkesverksamhet, ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet. Ekonomisk ställning är alltså ett av flera kvalificeringsområden – inte en uteslutningsfråga.

Bristande skatte- eller socialförsäkringsavgifter hör till uteslutningssidan. En upphandlande myndighet är skyldig att utesluta en leverantör som inte har fullgjort sina skyldigheter för skatter och socialförsäkringsavgifter, om bristen har fastställts i en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft. För de obligatoriska uteslutningsgrunderna gäller dessutom att en dom som meddelats för mer än fem år sedan – räknat från tidpunkten för beslutet om uteslutning – inte får ligga till grund för uteslutning.

Vad LOU tillåter: krav och bevis i 14 och 15 kap.

Kraven på ekonomisk och finansiell ställning återfinns i 14 kap. 3 och 4 §§ LOU. Leverantörer ska enligt lagen uppfylla dessa krav, vid sidan av kraven på teknisk kunskap och yrkeskunskap i 14 kap. 5 §.

Vilka bevis en upphandlande myndighet får begära att leverantören ger in regleras i 15 kap. 10 § LOU.

Som intyg används egen försäkran. Hela 15 kap. LOU handlar om egen försäkran och utredning om leverantörer, och Upphandlingsmyndigheten beskriver ESPD som intyg genom egenförsäkran. Leverantören kan alltså styrka sin ställning med en egen försäkran i ett inledande skede, medan den upphandlande myndigheten senare utreder leverantören närmare.

Omsättning, kreditvärdighet och andra ekonomiska mått

Vanliga ekonomiska mått i kravställningen är omsättning, soliditet, kreditvärdighet och avsaknad av betalningsanmärkningar, ofta styrkta med årsredovisning, kreditrapport eller intyg från bank eller revisor. Vilket mått som är relevant beror på vad kontraktet kräver: en tjänst med löpande kostnader, materialinköp och lång avtalstid ställer andra krav på betalningsförmåga än ett engångsköp.

Kravet måste kopplas till just det kontrakt som upphandlas. Ett omsättningskrav som speglar kontraktets omfattning över avtalstiden är något annat än ett allmänt krav på att leverantören ska vara stor – det senare har ingen självklar koppling till förmågan att utföra uppdraget. Samtidigt är omsättningskrav så etablerat att EU-kommissionen i sitt förslag om nytt regelverk pekar ut oproportionerliga omsättningskrav som ett problem (se avsnittet om EU-utvecklingen).

Upphandlingsmyndighetens frågeportal lyfter ett särskilt fall: bevis på kreditvärdighet enligt ett privat kreditprövningsföretags ratingmodell. Där ställs frågan om uppräkningen i 14 kap. 3 § och 15 kap. 10 § LOU är uttömmande, eller om ett sådant bevis kan begäras vid sidan av uppräkningen. Praktiskt innebär det att en upphandlande myndighet bör kontrollera två saker innan bevisformen skrivs in i upphandlingsdokumenten: att beviskravet ryms inom lagens bestämmelser om tillåtna krav och bevis, och att det är kopplat till kontraktets art och omfattning. Dessutom tillhör ratingmodellen en extern kommersiell aktör – modellens kriterier och bedömningar förfogar den upphandlande myndigheten inte över.

Vanliga ekonomiska mått i kravställning

När är kravet för högt? Proportionalitet och marknad

Upphandlingsmyndigheten framhåller att varje upphandling är unik och att kraven på leverantören måste vara anpassade och väl avvägda mot kontraktet och marknaden.

Effekten av ett för högt krav syns i EU-kommissionens problembeskrivning. Svenskt Näringsliv återger att kommissionen konstaterar att konkurrensen har minskat, att små och medelstora företag har svårt att delta och att antalet upphandlingar med endast ett anbud har ökat. Ett omsättningskrav som ligger högt i förhållande till kontraktets värde får just den effekten för mindre leverantörer.

Kraven får inte heller styra mot en viss krets av leverantörer. Konkurrensverket framhåller att upphandlande myndigheter inte får vara lojala mot det egna landets leverantörer eller mot tidigare leverantörer, och att valet av leverantör ska ske på affärsmässig grund. Ett ekonomiskt krav som i praktiken bara en tidigare leverantör kan uppfylla är därmed problematiskt, även om nivån i sig kan motiveras av kontraktets storlek.

Innan kravet skrivs in bör myndigheten pröva: Hur många leverantörer på marknaden kan antas uppfylla det? Hur hänger kravet samman med de kostnader och risker som myndigheten tar på sig i kontraktet? Går samma trygghet att nå med ett lägre krav eller med en kombination av krav?

EU-kommissionens påpekanden om marknadskonkurrens

Pågående EU-ändringar: mindre fokus på lägsta pris och hårdare proportionalitet

Den 9 september 2026 lade EU-kommissionen fram ett förslag till ett helt nytt regelverk för offentlig upphandling. Förslaget innebär att dagens tre upphandlingsdirektiv – för klassisk offentlig upphandling, försörjningssektorerna och koncessioner – ersätts av en enda, direkt tillämplig EU-förordning. Direktiven ligger i dag till grund för LOU, LUF och LUK, så förslaget har stor bäring på svensk offentlig sektor. Förslaget är ännu inte gällande rätt.

För ekonomiska krav är två inslag centrala. Svenskt Näringsliv uppger att oproportionerliga omsättningskrav begränsas och att möjligheten att kräva tidigare erfarenhet just från offentlig sektor inskränks – båda åtgärderna riktar sig mot krav som missgynnar mindre och växande företag.

Tyngdpunkten flyttas också från lägsta pris till kvalitet. Enligt Centralsweden ska kvalitet som huvudregel utgöra minst 30 procent av den totala bedömningen, medan vissa arbetsintensiva kontrakt, där personalens arbete utgör en stor del av uppdraget, i stället föreslås kräva minst 50 procent. Svenskt Näringsliv uppger att myndigheterna ska bli bättre beställare genom att offentliggöra sina planerade behov tidigare och genom att marknadskonsultationer lyfts fram som ett naturligt verktyg inför en upphandling.

Både Svenskt Näringsliv och Centralsweden uppger att offentlig upphandling motsvarar omkring 15 procent av EU:s BNP. Industrikommissionär Stéphane Séjourné säger enligt EU-kommissionens pressmeddelande: ”Europeiska offentliga medel bör, där det är möjligt, skapa jobb, investeringar och möjligheter i Europa i stället för att fylla orderböckerna hos våra konkurrenter.”

Pågående EU-utveckling: Förslag till nytt regelverk

Slutsats

Praktiskt råd: bestäm först vilken ekonomisk förmåga kontraktet faktiskt kräver, välj därefter bevisform och motivera kravnivån utifrån kontraktets behov och marknadens förutsättningar. Dokumentera bedömningen så att den går att förklara i efterhand.